(1 August 1659 - 15 May 1734) was an Italian painter of the late Baroque school of Venice. About the same age as Piazzetta, and an elder contemporary of Tiepolo, he represents a late version of the vigorous and luminous Cortonesque style of grand manner fresco painting. He was born in Belluno, son of Andreana and Livio Ricci. In 1671, he apprenticed to Federico Cerebri of Venice. Others claim Ricci's first master was Sebastiano Mazzoni. In 1678, a youthful indiscretion led to an unwanted pregnancy, and ultimately to a greater scandal, when Ricci was accused of attempting to poison the young pregnant woman to avoid marriage. Imprisoned, he gained release only after intervention of a nobleman, probably a Pisani family member. He married the pregnant mother in 1691, although this was a stormy union. After his arrest, he moved to Bologna, where he domiciled near the Parish of San Michele del Mercato. His painting style there was apparently influenced by Giovanni Gioseffo dal Sole. On 28 September 1682 he was contracted by the "Fraternity of Saint John of Florence" to paint a Decapitation of John the Baptist for their Oratory. On 9 December 1685, the Count of San Segundo near Parma commissioned from Ricci the decoration of the Oratory of the Madonna of the Seraglio, which he completed in collaboration of Ferdinando Galli-Bibiena by October 1687, receiving a compensation of 4,482 Lira.   Related Paintings of Sebastiano Ricci :. | Hl. Helena findet das Heilige Kreuz, Entwurf | Gebet Christi am olberg | Erscheinung der Madonna vor dem Hl. Bruno von Koln und den Hl | The Miraculous Draught of Fishes | Maria in Gloria mit Erzengel Gabriel und Hl. Eusebius, Hl. Sebastian und Hl. Rochus |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Alfred Seifert
(September 6, 1850 Praskolesy, Bohemia - February 6, 1901, Munich, Germany) was a Czech-German painter, famous for his female portraits. He was born in Praskolesy (present-day Czech Republic) but within a few months, his family moved to nearby Hořovice. As a child, he fell seriously ill, could not walk for four years and spent two years in an orthopedic institution. Instead of playing, he started to draw pictures and his artistic talent soon started to emerge. His first teachers were Karel Werbs, inspector of Estates Gallery at Prague Castle, and Alois Kirnig, landscape painter.
KONINCK, Salomon
Dutch Baroque Era Painter, 1609-1656 He began his training in 1621 with David Colijns (c. 1582-after 1668), who gave him drawing lessons. He was then apprenticed to Fran?ois Venant (brother-in-law of Pieter Lastman) and completed his training with Claes Cornelisz. Moeyaert. By 1632 Salomon was a member of the Amsterdam Guild of St Luke. His wife Abigail was the daughter of the painter Adriaen van Nieulandt.